För första gången i mitt liv, har jag inget att skriva, så mycket tankar och känslor, men sakerna måste ut på ett eller annat vis. Denna bloggen är ganska bra att ventilera sina tankar i, för jag vet att det inte är så många som läser den, så mestadels blir det en monolog.

Att det ska ha varit så jävla svårt att inse att jag saknar dig något fruktansvärt.. När jag klinkar din låt på min gitarr kan jag inte hjälpa att saknar ögonblicket då jag spelade den för dig första gången.

Man ska inte ångra det man gjort, bara det man inte gjort, jag ångrar att jag inte lyfte luren tidigare.