Är inte att lära sig nya saker något av det roligaste som finns? Eller lära känna nytt folk; en livsdrivande brännsleform är nykunskap. Det fnns alltid trevliga saker att få reda på om sina vänner, gamla som nya, man kommer alltid på nya funderingar om sina vänner och varje dag som går lär man känna varandra bättre. Ger inte detta en drivande effekt i livet?

Kan vi inte refelektera över livet som om det vore energi i form av ström? Vi kan se oss människor som skal med ett behov av att fyllas med spänning för att kunna driva oss vidare som fiskar i vatten.

Det ger lite perspektiv på livet att fundera över vad som verkligen driver oss genom dagarna. När jag var ute för ett par helger sedan i halmstad med lite folk så sa jag till de klagande tjejerna när vi gick hem att, det spelar ingen roll hur långt det är hem, för när vi väl är hemma kommer det kännas som tiden gått så fort och ni glömmer att ni någonsin frågat. När vi kom fram, så sa jag; Nå? Hur länge sedan känns det som att ni frågade?

Tiden är bara ett redskap för att synkronisera sig. Man kan få den att gå precis hur snabbt man vill, eller hur sakta man vill. Men hur är det då med, "Tiden går fort när man har roligt", har man roligt vill man ju att tiden ska gå sakta för att man ska ta vara på tillställningen? Tiden går precis så fort som du vill den ska, möjligt att tiden går så fort för att man ser fram emot nästa gång man ska ha såhär roligt?
Klockan går ju lika fort som den hade gjort om du  har tråkigt.

Det blir nog en klok mening idag med, istället för bara ett klokt ord; När tiden går saktare än vad du vill, ta då fram första bestäma hjälpmedel för att kontakta den som du håller kärt. Det finns alltid saker att lära sig om varandra och att utforska livet tillsammans är något man ska ta vara på. För vad är egentligen tiden om man inte fyller den med glädje?