Tankar.
Man hinner tänka en hel del när man sitter och jobbar på jobb som man inte behöver göra så mycket på. En del tankar som kommer upp är ofta, meningen med livet. Har funderat en hel del över det där och kommer nog fram till, att det inte finns något mer mening med livet än att man ska vara olycklig.
Sann lycka hittar man nog aldrig, människan kommer alltid ha detta "Ha"-begäret som driver till olycklighet, vilket är ganska, tråkigt och primitiv. Man kan tycka att efter så många tusen år som vi funnits på denna jorden, så borde vi utvecklats mer. Men icke!
Många andra tankar som springer förbi är, kärlek, om detta nu kan göra en människa lycklig innerst inne, många är säkert lyckliga i sina förhållande och med sina käraste, men till vilket pris? Finns det någon som verkligen kan säga "jag kan göra precis vad jag vill, vi har ett guldförhållande och jag är aldrig olycklig"? Skulle inte tro det.
Nu menar jag verkligen inte att man ska ta sitt liv eller skita i kärleken, för det vore bara dumt. Men är man lite observant på sin olyckliga tillvaro så kanske man kan bli lycklig. Jag är lycklig, fina vänner, bra familj, roliga jobb, detta är vad som gör mig lycklig.
Det finns ju såklart något som gör mig olycklig, detta "ha"-begäret är ju inte något som jag är utan, man är väl trotts allt en helt vanlig människa som alla andra och besitter samma förbannelse som de. Det är såklart; kärleken. Detta är väl det som gör nästan alla olyckliga som har ett bra liv i övrigt. Men samtidigt så ger kärleken en drivande effekt i livet, lite som när jag tankar min bil med Shell V-power och drar gasen i botten på E22:an.
Situationerna är dock inte alltid som man vill eller som man har tänkt sig, man kan spela upp scenarion som man vill göra i huvudet flera tusen gånger, men det blir ändå aldrig av; idag ska jag göra det. Är nog det vanligaste man intalar sig själv. Man ska försöka vara rak och ärlig, det är jag, sedan om det är det bästa, ja, vad vet jag?
Ett par kloka ord; Sluta spela, det du vill ha är framför dina ögon, ta vara på det medan det fortfarande finns kvar.
Sann lycka hittar man nog aldrig, människan kommer alltid ha detta "Ha"-begäret som driver till olycklighet, vilket är ganska, tråkigt och primitiv. Man kan tycka att efter så många tusen år som vi funnits på denna jorden, så borde vi utvecklats mer. Men icke!
Många andra tankar som springer förbi är, kärlek, om detta nu kan göra en människa lycklig innerst inne, många är säkert lyckliga i sina förhållande och med sina käraste, men till vilket pris? Finns det någon som verkligen kan säga "jag kan göra precis vad jag vill, vi har ett guldförhållande och jag är aldrig olycklig"? Skulle inte tro det.
Nu menar jag verkligen inte att man ska ta sitt liv eller skita i kärleken, för det vore bara dumt. Men är man lite observant på sin olyckliga tillvaro så kanske man kan bli lycklig. Jag är lycklig, fina vänner, bra familj, roliga jobb, detta är vad som gör mig lycklig.
Det finns ju såklart något som gör mig olycklig, detta "ha"-begäret är ju inte något som jag är utan, man är väl trotts allt en helt vanlig människa som alla andra och besitter samma förbannelse som de. Det är såklart; kärleken. Detta är väl det som gör nästan alla olyckliga som har ett bra liv i övrigt. Men samtidigt så ger kärleken en drivande effekt i livet, lite som när jag tankar min bil med Shell V-power och drar gasen i botten på E22:an.
Situationerna är dock inte alltid som man vill eller som man har tänkt sig, man kan spela upp scenarion som man vill göra i huvudet flera tusen gånger, men det blir ändå aldrig av; idag ska jag göra det. Är nog det vanligaste man intalar sig själv. Man ska försöka vara rak och ärlig, det är jag, sedan om det är det bästa, ja, vad vet jag?
Ett par kloka ord; Sluta spela, det du vill ha är framför dina ögon, ta vara på det medan det fortfarande finns kvar.
Kommentarer
Trackback